Coachade i avslappning...

Idag började mina andra skolvecka och den började bra med delning i vanlig ordning... Efter lunch blev vi coachade i avslappning, en slags meditation av vår lärare, vi satt på stolar i ring och så började processen. Vi skulle coachas igenom vår allra första skoldag. Jag försökte med all min kraft av sjunka in i hennes ord men kände mej obekväm i stolen, obekväm att sitta i ring och blunda,både hjärta och puls slog i hundra nittio...
Jag kände enorm rädsla för att ta kontakt med mina känslor, varför visste jag inte eftersom jag kände att det var lungt att gräva i det. Men min avlappning gick inte som jag önskat att den skulle ha gått, pruceduren var över och vi fick 15min på oss att skriva ner om vår skoltid från 1:an till gymnasiet.

Sedan blev vi indelade i grupper tre och tre och där skulle vi läsa upp det vi skrivit, det gick bra men sedan var det dags för frågor utifrån min historia. Då ställdes frågor som fick det att brista totalt inom mej. Jag har aldrig reflekterat över min skoltid på det sättet som det gick upp för mej idag. Aldrig varit i kontakt med känslorna över denna tid...

Idag fick jag ännu mer bekräftat för mej själv att jag har mycket att gräva upp till ytan, det här är bara början på den långa resan...

KärLek!